En kille gick omkring på Liljeholmstorget med en desperation som formligen gick att ta på… Han kom fram till mig, presenterade sig som Micke och frågade om jag kunde vara så snäll och lyssna på honom i två minuter utan att avfärda honom direkt? Han berättade att han var från Västerås på besök i Stockholm och hade samma morgon blivit bestulen på hela sin väska med plånbok, mobiltelefon och rubbet, då han somnat i tunnelbanetåget… Han hade gått omkring i nästan tre timmar och frågat folk om hjälp men alla hade bara gått förbi och skakat på huvudet. Polisen hade hjälpt honom att spärra kontokort & mobilabonnemang men de kunde inte hjälpa honom hem till Västerås.
Han behövde få ihop hundra kronor till en tågbiljett för att ta sig hem och han sa att han mådde dåligt av att behöva gå omkring och tigga... Kunde jag vara så snäll och hjälpa honom med pengar alternativt köpa en tågbiljett till Västerås? Han bedyrade att han skulle kontakta mig och betala tillbaka med ränta. Jag kunde ju tyvärr inte få något telefonnummer till honom eftersom hans telefon var stulen. Han såg välvårdad och frustrerat ärlig ut och jag hann tänka en stund på hur jag själv skulle agera i samma situation...?
Ja, för här är hon! Den förväntansfulla Sparven som har prickat för både docksäng, leklera och bondgårdsdjur i leksakskatalogen :)
Jag brukar inte vara blåögd och jag hoppas att jag inte var det den här gången heller… Jag vill gärna tro att man inte ljuger ihop en sådan historia för att tigga pengar. Jag vill gärna tro att det var sant. Samtidigt tänker jag inte ligga sömnlös om det visar sig att han inte hör av sig. Alla människor har ju inte förmånen att ha världens finaste man, världens sötaste syster med sambo och de snällaste föräldrarna i världshistorien! Personer som alla hade ställt upp och hämtat just MIG om jag hade blivit bestulen på alla mina tillhörigheter i Västerås! Så jag känner mig rik ändå - utan den hundringen ♥
Tack fina familjen! ♥
Kramelurer
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar