♥ Livspusslets trasiga leksaker & smutsiga disktrasor ♥

Disktrasan på bänken är egentligen alldeles för smutsig för att få ligga kvar, diskhon är halvfull och på spisen står stekpannan odiskad. Det ligger leksaker utspridda överallt efter sex dagar hemma med en sjuk Sparv. Vi har högvis med papper, post och tidningar att ta hand om... Och av alla skor i hallen att döma, så skulle man kunna tro att vi bor minst åtta personer i huset! Vi har kanske samma röra som hemma hos de flesta småbarnsföräldrar? Men just nu känner jag bara att det är så himla svårt att få livspusslet att gå ihop!

Jobb, dagis, VAB, shopping, MAT, hushållssysslor...

Vardagspusslandet gör att klockan skulle behöva fler timmar!

När jag kommer hem från jobbet en vanlig frisk vardag, oftast kring 16:45, så kastar jag in datorväskan i hallen, sliter med mig barnvagnen eller pulkan och formligen springer hemifrån för att hämta Sparven på förskolan... Sedan vill jag ju bra gärna bara s l ä p p a allt, för att ägna all tid åt henne när vi kommer hem. Men NÄR ska jag hinna göra allt det andra som måste göras då...?

Handla mat, laga mat, städa, diska, ta hand om tvätt, köpa presenter, planera middagar, reparera trasiga leksaker, bekymra mig för elpriser & eksem, byta ut nedbrunna värmeljus & smutsiga disktrasor, fundera kring födelsedagar, ta hand om insamlingar, se till att det finns extrakläder på dagis och leta efter mystiskt försvunna pusselbitar...? För "Pippi saaaknas mamma!!" Och så dessutom gärna klämma in några minuters egentid mitt i alltihop? Och tid med min man? Vad tror ni blir lidande?

När Sparven sover har vi möjlighet att få massor gjort! Men då vill den här trötta mamman bara sätta sig ner i soffan och koppla av...

Mitt i röran i vardagsrummet (ironiskt nog ovanpå 2000-bitarspusslet som min man kopplar av med på kvällarna) tronar min dator... I den finns Bloggen, Facebook, Tradera, Linkedin, alla fotografier som väntar på redigering och annat som jag tycker är roligt. Det svider i min slitna mammasjäl att jag inte alltid är så närvarande i min närvaro på kvällarna, men de sociala medierna är min form av egentid. Både när jag hinner och egentligen inte hinner...

Det är ju trots allt ett sätt att både koppla av och dessutom hålla kontakten med många av våra vänner... för när ska jag hinna ringa/messa/maila/träffa alla?

För så här är det; En mamma ska klara allt, veta allt och lösa allt. Annars blir barnen förtvivlade & förvirrade. För de räknar med att mamma kan. Allt. Och hon kan inte allt för att hon KAN - utan för att hon måste. Utan mamma stannar allt. Mamma är navet som allt snurrar runt. Hon är infrastrukturen. Hon är E4:an, riksväg 73 och alla grusvägar, hon är hamnen och flygplatsen.

Och det fungerar så länge man orkar hålla allt rullande. Men vad gör man när man känner att allt tar mer och mer tid i tillvaron? Sätter man upp vägspärrar? Bombar infrastrukturen? Men hur gör man det utan att civilbefolkningen (läs familjen) blir lidande?

Jag har börjat läsa "Familjens projektledare säger upp sig" - en mammas bok om hennes egen familjs logistik. Jag inser att jag ofta ler skönt igenkännande åt hennes vardag. Kanske kommer hon fram till någon lösning till problemet i boken? Det återstår att se... :)

Och så är det Alla Hjärtans Dag idag. Det blir förmodligen precis som vilken dag som helst. Varken min man eller jag uppmärksammar den här dagen särskilt mycket. Sparven får precis lika många pussar som vanligt och vi äger ingen hjärtformad bakform, så det blir inga hjärtekakor till efterrätt ikväll... Vi kanske - kanske - dricker ett glas vin till vår pasta... om vi inte är för trötta. Sparven kommer troligtvis att få en glass men hon kommer förmodligen inte att förstå varför ;)

Min egen lilla "Pippinina Stumpstump" och hennes pappa 

♥

Och vet ni, min fina fina lilla familj... Jag älskar er inte MER just idag, bara för att man har ritat in ett litet hjärta i kalendern... Jag älskar er precis lika mycket varje dag - året om! Ni är det finaste jag vet, ni är de som ger mig trygghet och glädje i vårt stressade livspussel. ♥ För vad vore jag utan era andetag? ♥

Kramelurer
Mia

♥ Mamma bygga tåget? ♥

Jag kan inte påstå att det är min favoritsysselsättning att pussla ihop tågbanan i trä, så att Sparven ska kunna leka med det lilla batteridrivna tåget och alla vagnar. Det är klart att jag gör det... men jag försöker i första hand med att locka henne med favoritboken, vattenfärgerna, lekleran, målarboken & kritorna eller annat roligt pyssel. Om inget av detta fungerar så är det väl klart att jag bygger ihop en jäkla tågbana! ;) Och det visade sig häromdagen att jag tydligen är ganska duktig på det :) För Sparvens första - och glatt förvånade - kommentar var:

"Titta! Mamma kan ÅSSÅ bygga tåg! Som pappa!!"

"Bilen åsså åka tåg..."

Kaninen gillar inte heller tågbanan. Den ligger mitt i hans infartsled till buren... Så han hoppar fram till den och knuffar bort tågen från banan :)

Och Sparven skrattar så hon kiknar!

"Ninen vill åsså leka!"

Pappa Martin blev till och med lite avundsjuk på mamma Mias tågbana... Den har faktiskt fått ligga kvar i flera dagar! ;)

Kramelurer
Mia

♥ Ultimata bullar & Kalasiga kokosbollar ♥

Sparven och jag satt häromdagen och bläddrade i mina bakböcker... Vi frestades av kladdiga kakor, suktade efter söta cupcakes och jämförde alla bagares bästa bullrecept, för att - förstås - komponera ihop det absolut ultimata receptet på kanelbullar ;) Allt detta för att hitta något passande att bjuda våra gäster på när Sparven fyller 2 år (!) i slutet av November ♥

Till slut hittade vi något i den här nya fina Leila-boken,

som vi tror kommer att bli uppskattat av såväl vuxna som barn ;)

Sparven satt bredvid mig och ritade... Men när hon fick syn på bakverken i fråga så pekade hon direkt på dem och sa lyckligt:

"Där mamma! Elina ha såna!"

Så får det bli... Leila är bara bäst när det kommer till bakning. Och innan kalasen (för det blir förstås både vuxenkalas och barnkalas!) så måste mamma Mia verkligen hinna måla om köksstolarna. Vita ska de ju vara :) Vilket får mig att inse att jag inte har uppdaterat er om renoveringen av köket... Så det ska jag absolut göra!

Min mamma får andnöd och flimmer för ögonen när hon ser att jag placerar mina orkidéer i vanliga porslinskrukor... "De ska stå ljust i glaskrukor!" Men mina orkidéer mår ju faktiskt jättebra i vårt köksfönster... i sina vanliga vita krukor :)

Men jag kommer inte att skriva om köket ikväll... För nu ska jag bara avsluta med att tacka finaste Helena för en trevlig eftermiddag, då hon firade att hon fyllt 25 i veckan, med smörgåstårtor, födelsedagstårtor, hembakta bullar, brownies, kokostoppar och kokosbollar. Jag missade att ta fram kameran under hela kalaset...

... men det var i alla fall en väldigt nöjd Sparv som kom hem ikväll

med magen full av kokosbollar & saft ;)

Det är för övrigt inte ofta man springer på gamla kollegor hemma hos sina vänner och att det visar sig att de dessutom är släkt! Världen är liten :)

Kramelurer
Mia

♥ Fascinerande tågpersonligheter & spåniga kraschlandningar ♥

Över vårt lilla radhus råder just nu en stillsamhet som är svår att sätta ord på. Sparven har somnat efter en mysig sjukdag hemma med mamma Mia, eftersom hon lät som en rosslande kaffebryggare när hon vaknade i morse... Men efter att ha sett "På rymmen med Pippi Långstrump" sju gånger och "Tjorven & Skrållan" en halv gång (för hon ville faktiskt se "Pippi idället" och stängde helt sonika av TV´n när hon var less på Skrållans rymmande) så är hon faktiskt mindre hostig ikväll än hon var i morse... Så jag hoppas på en natt med sömn för oss båda. Eftersom pappa Martin är bortrest den här veckan så behöver vi tanka energi när vi kan. Sån energi som man bara får om man lyckas sova en hel natt utan avbrott...

Men med lite perspektiv på det jag just skrev så undrar jag när paret Columbus i USA - som nyligen fick sexlingar - får sova en hel natt nästa gång? ;)

(Bild & info har jag snappat upp hos någon på Facebook)

Hur som helst... TV´n är avstängd en liten stund till. Men klockan nio börjar CSI New York och det missar jag inte. Vattenkokaren har bubblat klart med mitt tevatten och snart piper mikron för att tala om att min vaniljbulle är upptinad. Det är egentid när det är som allra bäst...

(Bilden är tagen ur min gamla blogg,

där jag tyvärr missat berätta var jag hittat den från början...)

Jag har visserligen fått en helt annan form av egentid varje dag i och med mitt nya jobb. I nästan tre timmar... Tid då jag har möjlighet att läsa, sms:a eller prata med vänner & familj i telefon, titta på folk och fascineras över deras klädval eller mat- & sminkvanor... På tåget. Jag har nämligen ca 1½ timmes enkel resa till jobbet på mornarna & kvällarna i form av buss, tåg, tunnelbana & promenad.

Jag kan inte låta bli att fascineras av de unga tjejerna som kommer in i tåget, nyvakna med håret på ända, sätter sig ner, plockar fram den enorma sminkväskan och börjar sminka sig. Varje morgon hoppas jag att jag slipper sitta bredvid en sådan sminkare, för det resulterar alltid i att jag själv sitter på halva min stol eftersom hon behöver platsen för sin väska och sina armbågar...

Lilla hjärtat, vilket bekymmer du slipper i att inte behöva sminka ditt söta ansikte varje dag ♥

Men allvarligt? Vad är det med folk som äter på tåget? Och vad har människor för frukostvanor egentligen?! Jag hade svårt att koncentrera mig på min underbara feelgood-bok häromdagen, då en tjej satt mitt emot mig och knastrade i sig ett helt rör med chips och sköljde ner dem med en stor flaska Cola. Till frukost... En torsdag... Ja, alla är vi olika. Själv vill jag gärna ha min smörgås, min kopp te med honung i och ett glas juice. Hemma i köket. Då är jag nöjd...

Sparven tycker om det mesta men det finns inte mycket som slår fika med någon god bulle... Jag förstår inte varifrån hon har fått det? ;)

Hur som helst... Min bästa tid är nu. När det är lugnt och tyst och jag får en stund för mig själv... Förlåt förlåt min fina make - jag älskar dig och saknar dig ♥ - men ibland är det sååå skönt när det är helt tyst hemma. Till och med kaninen har förstått att han inte ska föra oväsen för stunden. Det är något slags tyst samförstånd mellan honom och mig. Nu sover äntligen den söta lilla terroristen med blonda tofsar - då är det dags för egentid.

Det är inte lätt att vara kanin ibland, när Sparven får för sig att hon vill ha en blå kanin istället för en svart och börjar jaga honom med färgpennor...

Han kan också behöva lite stillsamhet, vår stackars lilla Remi... Han fick dessutom ett högst oväntat besök i sin trygga bur idag, i form av en kraschlandande Sparv som försökte sig på att klättra upp ovanpå... Det gick faktiskt bra för båda inblandade parter men de var rätt chockade båda två. Det var tyvärr inte riktigt läge för mamma Mia att ta fram kameran just då, det hade annars varit lite roligt att föreviga den illtjutande Sparven, som låg raklång i kaninburen med burspån och hö i håret & munnen...

Jag fick ta en bild på Sparven i trappan ikväll innan hon gick och la sig... Konversationen löd:

- "Gumman, vad ska jag hälsa till pappa?"

- "Edila rabbla på aminen" (Elina ramla på kaninen)

Som sagt... En lugn stund behövs en sån här kväll. Nu är min bulle färdig. Dags för CSI.

Kramelurer
Mia

♥ Tvåårstrots i hamsterhjulet ♥

Jodå... Vi lever. Vi är lite trötta bara... Och stundvis omotiverade till att göra annat än att låta vardagen gå runt. Få livspusslet att gå ihop och hamsterhjulet att snurra. Så bloggen är varken prio 1, 2 eller 3 just nu. Sparven håller både på att få tänder och har visat de första riktigt tydliga tecknen på tvåårstrots, så just nu går all mamma-energi åt till att tackla hennes humörssvängningar.

För det är inte lätt att vara liten och ha ont i munnen :-/

Det är inte varje kväll hon är så här glad vid middagsbordet.

Mamma Mia har köpt en ny bok som hon ska börja läsa ikväll...

Jag vet inte om jag kommer att bli klokare av den men jag hoppas att jag förstår mer av vad min arga, söta dotter går igenom just nu ♥

Kramelurer
Mia

♥ Med monsterhosta hos den knasiga doktorn ♥

Jag hann, som ni ju redan förstått, jobba en hel vecka på mitt nya jobb innan det var dags att vara hemma för första gången med en sjuk liten Sparv... En vanlig liten höstförkylning övergick till en rejäl monsterhosta över helgen och eftersom pappa Martin är bortrest hela veckan så finns det ingen möjlighet att dela på VAB-dagarna heller. Bra tajming... Hur som helst så var det en väldigt ledsen, mammig och nappig Sparv som var hos doktorn igår tillsammans med sin mamma och älskade "Oovva".

Sparven & Vovven i väntan på att få komma in till doktorn ♥

Doktorn försökte desperat få kontakt med henne genom tårarna. Han ritade knasiga gubbar på ett sjukintyg och skojade med stetoskopet på mamma Mia... Men Sparven hängde i en skör tråd och den gick av totalt när doktorn ville undersöka henne. Hon fäktade bort hans försök till att lyssna på magen, ryggen och titta i öronen. Så det blev till slut bara en snabbsänka... Som inte visade något. Så vi fick ett recept på hostmedicin och så tyckte doktorn att Sparven skulle åka hem och sova med Vovven, så att hon blev glad & frisk igen... "Nää" sa Sparven och klämde fram några fler tårar ♥

Sparvlycka är att få krama om sin "Oovva" i väntrummet hos doktorn, efter att man blivit stucken i fingret och fått ett klistermärke med skalman på ♥

Så nu är vi hemma i ett par dagar och doserar hostmedicin & nässpray, läser böcker, tittar på tecknade filmer, leker affär, lägger pussel och målar med kritor. Hostmedicinen gjorde susen för nattsömnen i alla fall, för inatt har både Sparven och mamma Mia fått sova heeela långa natten!

Sparven har förresten ett litet boktips till alla 1-3-åringar ;) Detta är favoritboken just nu:

Hunden Rund och äventyret Dej. En rimsaga om Hunden Rund som inte kan sitta still! (Han har nog myror i byxorna precis som Sparven ;)

Kramelurer

Mia