♥ Motsträvig avkoppling & sänkta ribbor ♥

Efter en hel del motsträvan från min sida så blev det ändå till slut så att doktorn gav mig lite ledigt från jobbet. Jag har länge sagt: "Nej, inte sjukskrivning, jag behöver jobbet att fokusera på..." Men till slut rann bägaren över. Jag kunde inte fokusera på jobbet längre. Hjärnan gick på högvarv, hjärtat slog alldeles för fort, huvudvärken och musklernas ständiga anspänning blev olidlig, jag började tänka riktigt stressade och plågsamma tankar samt var ständigt ledsen med fruktansvärt låg toleransnivå. Stressymtomen och panikångesten tog över helt - i alla situationer - och jag orkade till slut ingenting...

Nu har jag varit hemma i en vecka och jag bestämde mig ganska snabbt för att tänka bort alla ”måsten” under tiden som jag är sjukskriven. Jag ska istället försöka göra tre saker per dag (utöver att försöka koppla av och vila så mycket som möjligt). Tanken är att varje dag göra:

1.    Ett vettigt göromål – inte en massa måsten.

2.    Något som jag normalt brukar le åt, som jag tycker är roligt

och får mig att tänka på annat...

3.    Gå en promenad.

Hittills har jag lyckats med mina tre dagliga målsättningar väldigt bra. Jag struntar i om kläderna inte blir tvättade en dag eller om disken står kvar på köksbänken.. För min enda vettiga syssla skulle vara att gå till brevlådan eller köpa diskmedel just den dagen. Jag har vädret att tacka för att jag orkar ta mig ut på mina promenader, att jag kopplar av i trädgården eller bara sitter under parasollet på altanen. Min dotter, min man, min familj och mina vänner hjälper mig att le & tänka på annat.

♥

Jag har tunga stunder, riktigt jobbiga anfall av ångest, men de är färre nu än för en vecka sedan. Stressymtomen hänger kvar och jag har svårt att le och känna mig glad. Men jag har åtminstone blivit mer medveten om att försöka sänka axlarna från huvudet och slappna av i kroppen. Att dessutom lära mig att sänka ambitionsnivån, lägga ribban lite lägre, det var den absolut första åtgärden.

Jag fortsätter att vara hemma och pyssla om mig själv & min hälsa i några dagar till, innan det är dags för uppföljning hos läkaren på måndag. Vi får helt enkelt se om det räcker med 14 dagars reparation av trasig Mia...

Kramelurer

Mia

♥ Ljus för kottar & Höstkaffe med besk eftersmak ♥

Vi har en årlig tradition att åka in till Skogskyrkogården på Alla Helgons Dag för att tända ljus. Hittills har vi i alla år tagit bilen men idag bestämde vi oss för att göra det till en heldagsutflykt för Sparven. Med buss, tåg och tunnelbana!

Det är en bit att promenera genom Skogskyrkogården. Sparven hade sovit en stund när vi kom fram och fortsatte gärna att åka i vagnen en stund till ♥

När vi kom fram till graven där Martins farmor & farfar vilar, pekade Sparven på det brinnande ljuset och sa: "Titta! Lus åsså!" Vi visste ju att hennes farfar redan varit där en dag innan och hans ljus brann fortfarande så fint i lyktan!

Vi försökte förklara för Sparven att vi tände ljusen för pappas farmor & farfar och för våra andra kära som nu bor i himlen. Då berättade hon snusförnuftigt: "Å för kottarna åsså"...

... för det var ju faktiskt kottar i kransen! :) Den blå lyktan som vi ställde dit, lyste med ett vackert blått sken när vi gick därifrån.

Sparven piggnade till av den friska höstluften...

... och ville promenera själv tillbaka genom hela den långa Skogskyrkogården!

Vid en grav stannade hon till och funderade lite. Vi trodde att hon kanske var lite tagen av alla ljus och intryck. Men så sa hon plötsligt glatt:

"Vovve!"

♥

Vi bestämde oss för att undvika trängseln på T-banan vid Skogskyrkogården och började promenera i riktning mot Globen. Då passerade vi Gamla Enskede Bageri som lockade med kaffedoft och nybakta bullar :)

Efter att i stort sett ha blivit utkastade från caféet med orden "Det kanske börjar bli dags att fundera på att dricka upp kaffet nu, för vi stänger..." så bestämde vi oss för att fortsätta vår härliga höstpromenad mot Globen.

Utanför Globen höll de på att hänga upp julbelysningen!

Det är alltid lika roligt att åka tunnelbana!

Sparven sjöng "Isse Visse Piddel" för alla på tåget :)

I väntan på pendeltåget hem. Tack älskade lilla Sparv för att du har varit så go och glad hela dagen idag ♥

Kramelurer
Mia

♥ Nappiga utbrott & genombrott ♥

Sparven har varit lite nappig på sistone... Så där så att hela världen går under ifall man tar nappen ifrån henne. Även på dagis. Vi förstår inte riktigt varför alla gånger. Så vi har - efter många försök till att ta den ifrån henne både hemma och på dagis - till slut låtit henne ha nappen när hon vill ha den. För vi kan inte principiellt säga: "Nappen har man bara när man sover" om det innebär att hon går omkring och är konstant ledsen & arg. Nappen och vovven är trygghet för henne. Nappen och vovven gör henne nöjd & glad. Och om det är det som krävs just nu så får det vara så. För det är ytterligare en utvecklingsfas. Det går över...

För en skön höstpromenad blir så mycket mer harmonisk

om hon får ha sin napp & sin vovve :)

- "Gumman, kan du ta ut nappen när mamma tar bilden?"

- "Eeeh, nnnääääe"

Men när jag hämtade henne på dagis idag, kom hon springande emot mig och ropade: "Heejjj mamma! Titta! Edila har bubblar (stövlar)!" Utan napp i munnen :) Genombrott! Ingen napp på hela eftermiddagen och kvällen. Hon frågade inte ens efter den när hon hade duschat och fått på sig pyjamasen! Helt underbart att se den vanliga glada Sparven igen. Hon som inte behöver en napp för att se glad ut.

För det är ju trots allt så, att en glad Sparv utan napp är den allra bästa glada Sparven :) ♥

Kramelurer
Mia

♥ Mösslös klätterlek i höstsolen ♥

När pappa Martin kom hem idag efter ha varit hemifrån i fyra dagar, passade vi på att ta vara på eftermiddagen tillsammans genom att gå på en promenad i den friska höstluften. Vi pekade våra näsor mot sjön och satte på Sparven en mössa som fick vara kvar på huvudet ända tills vi kom fram till lekplatsen :)

För man kan ju inte ha mössa på sig när man klättrar...

... och Sparven älskar att klättra! :)

Lilla hjärtat, det är underbart att se dig så glad

mellan dina trotsiga stunder av ilska & tårar ♥

Det är mysigt när pappa är hemma ♥

Kramelurer
Mia

♥ Rätta beslut & uppiggande paketpromenader ♥

I morse började jag fundera på om jag verkligen tagit rätt beslut att hålla Sparven hemma en dag till från dagis... Hon vaknade pigg & glad och började direkt leka med sina leksaker. Hon babblade med pappa Martin i duschen och sjöng hela sin repertoar av "Illa igel akka dej", "Isse Visse Piddel", "Bä bä bita namn" och "Binka binka järna". Men efter frukost och lite mer lek så kom monsterhostan som ett brev på posten och vi fick sätta oss i soffan och läsa en bok istället. Sedan sov hon i över två timmar mitt på dagen, så jag inser ju att hon inte hade orkat en hel dag på dagis ändå...

Nappen och "Oovva" har varit ständiga följeslagare även idag ♥

På eftermiddagen tog vi en busstur & en kort promenad till det lilla köpcentret på kommungränsen, där jag hade förmånen att jobba för nästan tio år sedan ;) Hur vårt lilla paket från leksaksaffären på internet hade lyckats hamna hos tobaksaffären i just det köpcentret - det är ett mysterium... Men då fick vi en anledning att komma ut i den underbara friska luften & höstsolen.

Efter några dagar inomhus med en sjuk Sparv, kommer man på sig själv med att sitta med sin kaffekopp vid köksfönstret och längta ut...

I köpcentrumet fanns en häftig röd bil som Sparven ville sitta i. Den var till och med rolig utan att mamma Mia behövde stoppa i guldpengar ;)

Mycket piggare mamma Mia efter en skön promenad i höstluften ♥

Kramelurer
Mia