♥ Livspusslets trasiga leksaker & smutsiga disktrasor ♥

Disktrasan på bänken är egentligen alldeles för smutsig för att få ligga kvar, diskhon är halvfull och på spisen står stekpannan odiskad. Det ligger leksaker utspridda överallt efter sex dagar hemma med en sjuk Sparv. Vi har högvis med papper, post och tidningar att ta hand om... Och av alla skor i hallen att döma, så skulle man kunna tro att vi bor minst åtta personer i huset! Vi har kanske samma röra som hemma hos de flesta småbarnsföräldrar? Men just nu känner jag bara att det är så himla svårt att få livspusslet att gå ihop!

Jobb, dagis, VAB, shopping, MAT, hushållssysslor...

Vardagspusslandet gör att klockan skulle behöva fler timmar!

När jag kommer hem från jobbet en vanlig frisk vardag, oftast kring 16:45, så kastar jag in datorväskan i hallen, sliter med mig barnvagnen eller pulkan och formligen springer hemifrån för att hämta Sparven på förskolan... Sedan vill jag ju bra gärna bara s l ä p p a allt, för att ägna all tid åt henne när vi kommer hem. Men NÄR ska jag hinna göra allt det andra som måste göras då...?

Handla mat, laga mat, städa, diska, ta hand om tvätt, köpa presenter, planera middagar, reparera trasiga leksaker, bekymra mig för elpriser & eksem, byta ut nedbrunna värmeljus & smutsiga disktrasor, fundera kring födelsedagar, ta hand om insamlingar, se till att det finns extrakläder på dagis och leta efter mystiskt försvunna pusselbitar...? För "Pippi saaaknas mamma!!" Och så dessutom gärna klämma in några minuters egentid mitt i alltihop? Och tid med min man? Vad tror ni blir lidande?

När Sparven sover har vi möjlighet att få massor gjort! Men då vill den här trötta mamman bara sätta sig ner i soffan och koppla av...

Mitt i röran i vardagsrummet (ironiskt nog ovanpå 2000-bitarspusslet som min man kopplar av med på kvällarna) tronar min dator... I den finns Bloggen, Facebook, Tradera, Linkedin, alla fotografier som väntar på redigering och annat som jag tycker är roligt. Det svider i min slitna mammasjäl att jag inte alltid är så närvarande i min närvaro på kvällarna, men de sociala medierna är min form av egentid. Både när jag hinner och egentligen inte hinner...

Det är ju trots allt ett sätt att både koppla av och dessutom hålla kontakten med många av våra vänner... för när ska jag hinna ringa/messa/maila/träffa alla?

För så här är det; En mamma ska klara allt, veta allt och lösa allt. Annars blir barnen förtvivlade & förvirrade. För de räknar med att mamma kan. Allt. Och hon kan inte allt för att hon KAN - utan för att hon måste. Utan mamma stannar allt. Mamma är navet som allt snurrar runt. Hon är infrastrukturen. Hon är E4:an, riksväg 73 och alla grusvägar, hon är hamnen och flygplatsen.

Och det fungerar så länge man orkar hålla allt rullande. Men vad gör man när man känner att allt tar mer och mer tid i tillvaron? Sätter man upp vägspärrar? Bombar infrastrukturen? Men hur gör man det utan att civilbefolkningen (läs familjen) blir lidande?

Jag har börjat läsa "Familjens projektledare säger upp sig" - en mammas bok om hennes egen familjs logistik. Jag inser att jag ofta ler skönt igenkännande åt hennes vardag. Kanske kommer hon fram till någon lösning till problemet i boken? Det återstår att se... :)

Och så är det Alla Hjärtans Dag idag. Det blir förmodligen precis som vilken dag som helst. Varken min man eller jag uppmärksammar den här dagen särskilt mycket. Sparven får precis lika många pussar som vanligt och vi äger ingen hjärtformad bakform, så det blir inga hjärtekakor till efterrätt ikväll... Vi kanske - kanske - dricker ett glas vin till vår pasta... om vi inte är för trötta. Sparven kommer troligtvis att få en glass men hon kommer förmodligen inte att förstå varför ;)

Min egen lilla "Pippinina Stumpstump" och hennes pappa 

♥

Och vet ni, min fina fina lilla familj... Jag älskar er inte MER just idag, bara för att man har ritat in ett litet hjärta i kalendern... Jag älskar er precis lika mycket varje dag - året om! Ni är det finaste jag vet, ni är de som ger mig trygghet och glädje i vårt stressade livspussel. ♥ För vad vore jag utan era andetag? ♥

Kramelurer
Mia

♥ Fascinerande tågpersonligheter & spåniga kraschlandningar ♥

Över vårt lilla radhus råder just nu en stillsamhet som är svår att sätta ord på. Sparven har somnat efter en mysig sjukdag hemma med mamma Mia, eftersom hon lät som en rosslande kaffebryggare när hon vaknade i morse... Men efter att ha sett "På rymmen med Pippi Långstrump" sju gånger och "Tjorven & Skrållan" en halv gång (för hon ville faktiskt se "Pippi idället" och stängde helt sonika av TV´n när hon var less på Skrållans rymmande) så är hon faktiskt mindre hostig ikväll än hon var i morse... Så jag hoppas på en natt med sömn för oss båda. Eftersom pappa Martin är bortrest den här veckan så behöver vi tanka energi när vi kan. Sån energi som man bara får om man lyckas sova en hel natt utan avbrott...

Men med lite perspektiv på det jag just skrev så undrar jag när paret Columbus i USA - som nyligen fick sexlingar - får sova en hel natt nästa gång? ;)

(Bild & info har jag snappat upp hos någon på Facebook)

Hur som helst... TV´n är avstängd en liten stund till. Men klockan nio börjar CSI New York och det missar jag inte. Vattenkokaren har bubblat klart med mitt tevatten och snart piper mikron för att tala om att min vaniljbulle är upptinad. Det är egentid när det är som allra bäst...

(Bilden är tagen ur min gamla blogg,

där jag tyvärr missat berätta var jag hittat den från början...)

Jag har visserligen fått en helt annan form av egentid varje dag i och med mitt nya jobb. I nästan tre timmar... Tid då jag har möjlighet att läsa, sms:a eller prata med vänner & familj i telefon, titta på folk och fascineras över deras klädval eller mat- & sminkvanor... På tåget. Jag har nämligen ca 1½ timmes enkel resa till jobbet på mornarna & kvällarna i form av buss, tåg, tunnelbana & promenad.

Jag kan inte låta bli att fascineras av de unga tjejerna som kommer in i tåget, nyvakna med håret på ända, sätter sig ner, plockar fram den enorma sminkväskan och börjar sminka sig. Varje morgon hoppas jag att jag slipper sitta bredvid en sådan sminkare, för det resulterar alltid i att jag själv sitter på halva min stol eftersom hon behöver platsen för sin väska och sina armbågar...

Lilla hjärtat, vilket bekymmer du slipper i att inte behöva sminka ditt söta ansikte varje dag ♥

Men allvarligt? Vad är det med folk som äter på tåget? Och vad har människor för frukostvanor egentligen?! Jag hade svårt att koncentrera mig på min underbara feelgood-bok häromdagen, då en tjej satt mitt emot mig och knastrade i sig ett helt rör med chips och sköljde ner dem med en stor flaska Cola. Till frukost... En torsdag... Ja, alla är vi olika. Själv vill jag gärna ha min smörgås, min kopp te med honung i och ett glas juice. Hemma i köket. Då är jag nöjd...

Sparven tycker om det mesta men det finns inte mycket som slår fika med någon god bulle... Jag förstår inte varifrån hon har fått det? ;)

Hur som helst... Min bästa tid är nu. När det är lugnt och tyst och jag får en stund för mig själv... Förlåt förlåt min fina make - jag älskar dig och saknar dig ♥ - men ibland är det sååå skönt när det är helt tyst hemma. Till och med kaninen har förstått att han inte ska föra oväsen för stunden. Det är något slags tyst samförstånd mellan honom och mig. Nu sover äntligen den söta lilla terroristen med blonda tofsar - då är det dags för egentid.

Det är inte lätt att vara kanin ibland, när Sparven får för sig att hon vill ha en blå kanin istället för en svart och börjar jaga honom med färgpennor...

Han kan också behöva lite stillsamhet, vår stackars lilla Remi... Han fick dessutom ett högst oväntat besök i sin trygga bur idag, i form av en kraschlandande Sparv som försökte sig på att klättra upp ovanpå... Det gick faktiskt bra för båda inblandade parter men de var rätt chockade båda två. Det var tyvärr inte riktigt läge för mamma Mia att ta fram kameran just då, det hade annars varit lite roligt att föreviga den illtjutande Sparven, som låg raklång i kaninburen med burspån och hö i håret & munnen...

Jag fick ta en bild på Sparven i trappan ikväll innan hon gick och la sig... Konversationen löd:

- "Gumman, vad ska jag hälsa till pappa?"

- "Edila rabbla på aminen" (Elina ramla på kaninen)

Som sagt... En lugn stund behövs en sån här kväll. Nu är min bulle färdig. Dags för CSI.

Kramelurer
Mia

♥ Bortglömda paraplyer under regnbågen ♥

När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så går jag först hem och hämtar barnvagnen, sedan går jag till förskolan för att hämta Sparven. När jag kom hem igår fick jag springa från bussen eftersom det plötsligt bara hällregnade! Att jag inte insåg att jag bara kunde öppna handväskan och plocka upp mitt lilla paraply som jag så omsorgsfullt packat ner, den tanken slog mig aldrig ;) Men väl innanför dörren så kände jag att jag hade tid att vänta i några minuter, för att se om regnet avtog lite innan jag gick igen... Efter en stund duggade det bara lite, samtidigt som solen började titta fram! Så när jag gick mot dagis uppstod det magiska meteorologiska fenomenet...

En vacker regnbåge - rakt över Sparvens förskola! :)

Jag vet i alla fall vilken skatt som väntade under den regnbågen ♥ 

;)

Kramelurer
Mia