♥ Nygammal vänskap & andningspauser ♥

För knappt två veckor sedan var Sparven och jag hemma hos en nygammal kompis till mig, som jag inte hade träffat sedan högstadiet :) Jenny och jag var väldigt nära vänner på den tiden men skildes åt under gymnasietiden och har sedan inte hörts eller setts på 19 år!

... Förlåt, jag måste bara ta en kort andningspaus,

jag insåg just hur gammal jag är ...

Så ja... Hur som helst, vi hittade varann via Facebook (förstås) och fick kontakt igen för två år sedan. Hon har flyttat tillbaka till vår kommun, gift sig med en Björn och har en dotter som är ca 1½ år äldre än Sparven. Det visade sig dessutom att våra döttrar har samma fina namn som börjar på e :)

Jag måste säga att jag fascinerades över känslan att träffa någon för första gången på nästan 20 år - men att det ändå kändes som om vi setts bara häromdagen! Våra döttrar lekte dessutom jättefint ihop och det var en upplevelse att behöva säga "Stora E" och "Lilla E" när vi pratade om/med dem :) Det är nämligen första gången vi träffar en liten tjej med samma - ganska ovanliga - namn.

Sparven fick prova att cykla på stora E´s fina cykel med stödhjul!

"Ååå en SÅN ringklocka vill jag också ha!"

Vi hade en supermysig eftermiddag och jag insåg att jag hade gemensamma intressen med både Jenny och med hennes make, så jag hade kunnat sitta kvar hela kvällen och prata om scrapbooking och fotografering! Jag är väldigt glad över att vi fått kontakt igen och hoppas att det inte dröjer 19 år till nästa gång vi ses...

Förstå hur gamla vi ska vara då! ;)

Kramelurer
Mia

♥ På besök i lekstugan vid middagstid ♥

Jag vet inte om man kan ha en pojkvän när man är så liten som Sparven... Men hennes söta kompis Maximilian är i alla fall så nära en pojkvän man kan komma i deras ålder :) De kramas, pussas, håller varann i handen, bråkar & tjafsar, försonas och delar mat med varann :)

Igår eftermiddag hämtade jag Sparven tidigare på dagis tillsammans med Maximilian, hans mamma Martina och lillebror Malcolm, för att göra en liten utflykt till sjön med picknick och lek. En underbar eftermiddag som slutade med att vi hamnade hemma hos dem på middag och lek & mys i solen.

Maximilian har världens finaste lekstuga på tomten och jag gjorde ett litet besök i den när de lekte... :)

"Knack knack, är det någon hemma i stugan?"

"Hej mamma! Välkommen!"

"Varsågod, ta en tallrik, vi ska strax äta!"

"Jag ska bara dra ner värmen på spisen..."

"Vad bra att du också kom Maximilian, jag lagar mat till dig och mamma!"

"Sätt dig vid bordet, men du måste ta av dig hatten först..."

"Vad vill du dricka?"

"Det är mjölk i kannan"

"Men vi måste ha fler glas om din mamma ska dricka också"

"Mamma Mia, vill du också ha mjölk?"

"Så, nu är det klart.. undrar om vi har glömt något?"

"Nej, nu sätter jag mig också"

"Tack för besöket mamma, nu ska vi städa..."

Och så en liten bild på Maximilians söta lillebror Malcolm,

som passade på att vara vaken en stund innan vi gick hem ♥

Kramelurer

Mia

♥ I vår lilla värld av solsken & tornados ♥

Vi lever i en värld av humörssvängningar just nu. Det kan inte vara lätt att vara 2 år..? Att på mindre än ett ögonblick förvandlas från den lilla harmoniska Sparven med solskenshumör, till den vilda tornadon som ligger på golvet och fäktar med armar och ben, det måste vara jättejobbigt! Bara för att hennes mamma frågade om hon ville ha sylt på pannkakan?

Men sötis, är du ledsen? ♥

Nej du BUSAR ju bara!!

Mammas MONSTER! ♥

Den här typen av humörssvängningar tycker vi om ;)

Men VARJE dag funderar jag över vad som pågår i hennes huvud just nu..?  Hennes vilja är så ofantligt stark och hon vill så gärna hjälpa till. Med allt. Och hon är helt övertygad om att hennes självpåtagna ansvar är helt oumbärligt här hemma. Att hushållet fullkomligt skulle gå under om hon inte fick vrida på äggklockan när jag kokar pasta... Eller om hon inte fick plocka ur matvarorna ur kassarna när vi varit och handlat. Hon känner ett enormt ansvar av att sitta mitt i tvätthögen och hjälpa mig med tvätten... Hon sorterar på sitt sätt. Och hon kastar sitt eget papper i soppåsen när hon har torkat näsan. Hon ger kaninen mat... ibland lite för generöst ;) Hon vill ta mat själv när vi ska äta och hon vill gärna smörja in sig själv med hudkräm på kvällarna när hon har duschat. Hon visar dessutom en enorm empatisk känsla om någon är ledsen, genom att trösta, kramas och blåsa på det onda.

Mammas sötaste älsklingsmonster ♥

Men det är så otroligt lite som behövs just nu för att vända denna fantastiskt hjälpsamma och varmhjärtade lilla krabat till ett skrikande, sparkande och desillusionerat litet tornado-monster, som kastar tallriken med pannkakor rakt ut i köket... bara för att mamma frågade:

"Vill du ha sylt gumman?"

Utvecklingskris heter det visst...

Kramelurer

// Mia

♥ Biltårtor & ritglada barn ♥

Sparvens kompis Isak har ju också fyllt 2 år i veckan som gått :) Idag var vi på barnkalas hos honom!

Kalasbarnet Isak :)

Superfin biltårta till en biltokig liten kille

(Bilden är ärligt lånad från Isak´s pappa Kristoffer,

eftersom jag själv missade att ta en bild på den fina tårtan)

Sparven tycker inte så mycket om tårta men hon är desto mer förtjust i kärleksmums! Hon åt två stora rutor utan problem ;)

Isak hade fått en så COOL födelsedagspresent av sina föräldrar och lånade ut den till Sparven en stund :)

Undrar om den finns i rosa? ;)

Hmm.. Ja.. Självklart. Inte riktigt likadan men nästan. Med Hello Kitty på förstås... och batteridriven! 1099:- på Toys´r´us!

Sparven gav bort ett set av sina favorit-tuschpennor. Eftersom Isak tycker om att rita på annat än papper (läs väggar, möbler, dörrar, föräldrar...) så är dessa jättebra eftersom de lätt går att tvätta bort med vanligt ljummet vatten! Det är Mamma Mias bästa tips till ritglada barn´s föräldrar :)

Tack Isak för att vi fick komma på ditt kalas! Sparven hade jätteroligt och Mamma Mia njöt av gott fika och trevligt sällskap :)

Kramelurer

Mia

♥ 2-årskalas i dagarna 2 ♥

Det var inte direkt glada leenden och solsken i blick på Sparven när hon vaknade på sin födelsedag i lördags... Det var ett riktigt ilsket 2-årshumör hon bjöd på fram till lunch, trots att hennes pappa och farmor gjorde sitt bästa för att underhålla henne medan mamma Mia byggde födelsedagstårta. När Sparven sedan upptäckte att det vankades både bullar, kakor och tårta, så vägrade hon förstås att äta lunch och valde istället att sova i två timmar...

Hon vaknade på mycket bättre humör, så vi gjorde oss fina och lekte en stund med Mamma Mias gamla dockhus, vilket vi letat fram från vinden dagen till ära :)

Det blev en väldigt uppskattad bonuspresent på födelsedagen, hon tycker verkligen om att pyssla med de små dockorna och möblerna!

Nappen och snuttefilten spelade en viktig roll när mamma Mia och pappa Martin behövde fixa klart det sista innan kalaset...

... men snart kom de första gästerna med de första presenterna. Då åkte nappen ur eftersom man måste kunna låta som kossan när man leker ;)

Födelsedagsmys hos farfar ♥

Sen blev det dags att blåsa ut tårtljuset!

Tårtans utseende blev inte riktigt som mamma Mia hade tänkt sig. Kaveln (& jag) blev osams med sockerpastan som skulle täcka även runtom, så det blev en hybridtårta med grädde på sidorna istället ;) Men det blev en riktigt god tårta med totalt 7 lager av hemkokt vaniljkräm, hemgjord chokladmousse, rårörda hallon och massor av grädde.

Mamma Mias hembakta syltkakor och kanelbullar

(Bullarna blev för övrigt omnämnda i Sixtens mammas blogg efter barnkalaset på söndagen :) Citat: "Världens godaste bullar hade kalasmamman dessutom gjort. Heeelt otroliga t.o.m och då är jag själv duktig på just bullar, men de var överlägsna. :-)"

TACK fina Sandra! Vad glad jag blev!)

Kusin Ellen fick hjälpa till att öppna presenter :)

Senare på kvällen kom fler gäster och då bjöd vi på middag i både kök & vardagsrum. Sparvens farmor hade stått halva dagen innan och lagat köttgryta och den räckte precis till alla 13 personer som var hungriga :)

Det var en väldigt trött Sparv som gick och la sig på kvällen efter det stora kalaset. Hon fick massor av roliga & fina presenter från familj, släkt & vänner. Hon åt bullar, kakor & tårta, hon stannade uppe alldeles för sent och somnade till slut med ett stort leende på läpparna :) TACK till alla som var med och firade hennes 2-årsdag! ♥

På söndagen var det dags för kalas nummer två för 2-åringen :) Tårtan, bullarna och kakorna som blev över från gårdagen skulle räcka gott och väl till Sparvens söta små kompisar med föräldrar, så den planerade förmiddagsbakningen behövdes alltså inte. Jag hann faktiskt till och med ta en kort middagsvila på soffan för att ladda energi ;)

Sparven tycker om ballonger, så vi hade bl.a. lagt Pippi-ballonger i de "goodiebags" som hennes kompisar fick med sig hem :)

Söta Sixten tycker att det är roligast när man släpper ut luften ur ballongen ;)

Fina Isak läste Sparvens traktorbok :)

Godingen Milian är en hungrig liten godisgroda och tyckte om både tårtan, kakan, bullen och äpplet som han sedan knyckte från fruktfatet ;)

Det var fullt ös i två timmar med fyra barn och 7 vuxna.. Det kändes som fler timmar och fler barn, måste jag säga ;) Och Sparven var helt färdig när alla gått hem, hon satt länge hos sin pappa och bara vilade innan middagen ♥

Jag vill verkligen säga tack till alla som varit med och uppvaktat vår stora lilla tjej på olika sätt. Vi har totalt missat 1:a advent med ljus, julstämning och pyntning mitt i allt 2-årskalasande och idag är jag hemma igen med en väldigt förkyld & hostig liten tjej. Jag är riktigt less på bacillcirkusen men är samtidigt tacksam för att hon har en massa nya leksaker att leka med efter helgens båda kalas. Just nu är det Briotåget som går varmt på banan som vi byggt i vardagsrummet :)

Kramelurer

Mia

♥ Smygande duntofflor & krångliga krumbukter ♥

Jag är inte särskilt imponerad av utseendet på nya Facebook. Framför allt känner jag att de håller på att förlora allt vad integritet betyder, genom att skapa den nya live-feed-rutan till höger på startsidan. Rutan som på sekunden visar vad alla kommenterar i sina vänners statusuppdateringar, vad de gillar för bilder, skriver i grupploggar osv. Grupper som egentligen är stängda och enbart till för en sluten grupp människor, blir plötsligt synliga för oss andra för att vi har vänner som kommenterar i dem... Hur tänkte ni där egentligen, Facebook?

Om det hade funnits en "Ogilla"-knapp

så hade ni fått en stor tumme ner från mig...

Jag är faktiskt inte intresserad av att se vad alla mina 279 FB-vänner kommenterar, gillar, skriver osv i realtid. Framför allt är jag inte intresserad av att alla mina 279 FB-vänner hela tiden ska se vad jag kommenterar, gillar osv. Det innebär ju dessutom att alla kan komma åt även mina vänners statusuppdateringar som jag kommenterar... Det är inte ok.

Så jag kommer att vara väldigt tyst och stillsam på Facebook from nu...

Jag kommer inte att gå ur, för jag skulle sakna alltför många av er. Jag kommer att finnas där... men jag håller mig lite i bakgrunden. Smyger runt i duntofflor så att det inte hörs så mycket ;) Jag kommer inte att kommentera och "gilla" så mycket. Och troligtvis inte lägga upp fler fotografier på Sparven, de hamnar numera endast i bloggen. Och om jag känner att jag vill kommentera något särskilt eller har något vettigt att säga, så skickar jag ett personligt meddelande istället...

Jo ett litet "Grattis på födelsedagen" kan jag sträcka mig till att skriva offentligt i era loggar, för det är väl bara trevligt att folk får veta att ni fyller år? ;)

Jag har kanske Facebook att tacka när allt kommer till kritan? För som min kloka vän Sandra uttryckte sig när hon gick ur FB för ett litet tag sedan: "Det är så förbaskat skönt att inte vara så tillgänglig hela tiden!".

Det är väl för väl att jag inte har fastnat i Twitter dessutom,

den här skylten är ganska talande...

Jag har ju redan börjat vänja mig av med Farmville för länge sen :) Inte för att jag varit beroende av spelet men det är rätt skönt att överhuvudtaget slippa tänka: "Ånej, nu glömde jag skörda mina vindruvor ikväll, nu kommer de att vara ruttna imorgon..." För jag bryr mig faktiskt inte om att de ruttnar! Det är klart att jag håller farmen flytande... När jag har kommit så långt med min fina farm så känns det ju dumt att lägga ner den helt. Så den går runt helt enkelt, jag har en bra omsättning på min vintillverkning och tjänar grymma pengar på det ;) Men jag orkar inte hålla på med alla nya "uppdrag" som hela tiden ska klaras av inom en viss tid - för annars får man inte den nya fina hästen med rosa sadel och blommor på öronen. Jag kan faktiskt inte bry mig mindre...

Att folk orkar hålla på... Detta är ett tydligt exempel på FV-beroende :)

För i mitt riktiga liv - utanför Facebook ;) - har jag ett ännu större uppdrag att utföra. Det är också tidsbegränsat på sitt sätt... Uppdraget "Sparven" har nu gått in i utmaningen "klara av så många middagar en mamma kan på en vecka, utan att ha fullt krig vid matbordet. Eller bredvid matbordet.. Eller under matbordet...". Jag kallar det "en 2-årings krumbukter" när jag ser min dotter ligga på golvet, skrikande, gråtande, fäktande med sina små knytnävar och sparkande med sina små fötter... Det är helt fantastiskt hur fel det kan bli för en 2-åring, bara för att mamma råkar hälla lingonsylten på potatisen och inte bredvid... Hur kan någon som är så söt bli så fruktansvärt arg?! Det måste vara väldigt jobbigt att vara liten och inte riktigt veta vad man vill...

Det är inte varje kväll hon somnar med sol, fågelkvitter och sång i humöret ;)

Kramelurer

Mia