♥ Knipsalva, Kexig akustik & Röda band i Luciatid ♥

I lördags kväll åkte vi med Sparven till doktorn för att kolla upp hennes fina ögon. Hon har haft en kladdig & elak inflammation i båda ögonen sedan i onsdags förra veckan. Det ena ögat är nu fint igen men det andra är fortfarande rött. Hon fick en salva med antibiotika som vi är tvungna att dutta i ögat två gånger om dagen. Hon tycker inte om det... men hon köper ändå läget på något sätt. När hon fått salvan på kvällen vid läggdags så kniper hon igen ögonen, famlar med händerna framför sig för att få en kram av oss och så lägger hon sig ner på kudden och säger: "Sova nu. Sov gott."

När ögonen såg så illa ut att hon fick stanna hemma från dagis, var det viktigt att få somna hos mamma Mia i soffan på dagen. Det var lite läskigt att somna i sin egen säng när hon inte kunde öppna ögonen när hon vaknade...

Jag passade på att bli undersökt själv också när vi ändå var hos doktorn... Öronvärken, febern, hostan & den envisa förkylningen visade sig vara dubbelsidig öroninflammation. Så medan Sparven nu har varit tillbaka på dagis i två dagar, ligger jag hemma och äter antibiotika, trycker i mig Alvedon och dricker hostmedicin. Eftersom jag är allergisk mot penicillin så får jag ju tyvärr inte de mediciner som anses vara bäst... Men efter fem doser av antibiotikan så tror jag nu att åtminstone febern börjar ge sig, vilket gör att jag stundvis känner mig lite piggare.

Riktigt läskig känsla dock - att inte höra något på något av öronen. En obehaglig bieffekt som får mig att inse värdet av att kunna höra min dotters röst - ljud som oljud - varje dag ♥ Men just nu är det som om någon har tryckt in isolering i båda öronen, isolerat in värken och lagt in ett högt tjutande oljud, för att sedan snurra tejp runt hela huvudet. Det smakar inte så mycket när jag äter ett kex men det blir himla bra akustik av knastret i huvudet :)

Just nu låter hennes vackra skratt bara bullrigt och skrällt i mina stackars öron :(

När man mår som sämst och känner sig som ynkligast, då är det lite extra mäktigt och överväldigande att lyssna på Josh Groban när han framför "O Holy Night", till scener från filmen "The nativity story". Man behöver inte vara religiös för att uppskatta denna fantastiska video...

Vackert så det gör ont...

Hur som helst så förlitade jag mig till mina mediciner när jag tillsammans med min man gick och tittade på världens sötaste lilla Lucia på dagis idag. Ingen kan påstå att hon var den gladaste lucian idag, eftersom de hade bestämt sig för att hoppa över mellis i väntan på lussefikat... Så med en extra timmes hunger i magen, ville Sparven varken ha den fina luciaklänningen på sig, det röda bandet runt midjan eller tärnljuset i handen... Tärnljuset som vi ju tränade på att hålla på rätt sätt häromkvällen. "Nej inte upp och ner... Och inte innanför klänningen... Nej, inte i örat..."

Men med hjälp av vovven, nappen och pappa Martin så blev det åtminstone en uthärdlig situation till slut.

Det röda bandet fick sitta kvar runt midjan under sångerna i alla fall, sedan var det roligare att använda det som halsduk... Tärnljuset ville hon inte alls hålla i, så det lånade vi ut till en söt liten tomtenissa :)

(På den här bilden ser man tydligt att ögat till vänster inte är helt ok än...)

Söt som socker var hon i alla fall med sitt röda band i tofsen ♥

Kramelurer
Mia